Blomsterspråket fanns hos grekerna för flera tusen år sedan. Varje ört fick en egen speciell betydelse. Genom att binda buketter med olika örter kunde man "meddela sig utan ord".
I det pryda England under 1800-talet var blomsterspråket mycket vanligt.

Här är några exempel blomsterspråket:

Daggkåpa

Mynta = dygd
Basilika = lycka till
Persilja = festlighet
Rosmarin = minne
Salvia = huslighet
Timjan = mod
Vallmo = tröst
Citronmeliss = sympati
Daggkåpa = beskydd
Fläder = medkänsla
Fänkål = styrka
Förgätmigej = äkta kärlek
Lavendel = lycka
Mejram = rodnad
Murgröna = trohet

En modernare variant av Blomsterspråket redovisas i tidningen Allt om trädgård. Här är det

Lavendel.

En blomma = Du är allt för mig
Två blommor = Jag vill resa bort med Dig
Tre blommor = Jag vill träffa Dig igen
Fyra blommor = Jag högaktar och tackar Dig
Fem blommor = Jag vill göra allt för Dig
Sex blommor = Jag tror inte på Dina löften
Sju blommor = Jag älskar Dig
Åtta blommor = Jag är Din intill döden
Nio blommor = Jag vill vara ensam med Dig
Tio blommor = Vill Du bli min hustru/man?