- en utdöende buske?

En (Juniperus communis)
Enen växer lite överallt. På kalfjället, utmed kraftledningsgator eller vid åar som Enångersån. Enar trivs dock oftast på torra platser där det inte finns någon konkurrens.
På senare år har enarna i södra Sverige drabbats av svampangrepp och stora bestånd av enar har dött. De senare årens varma vintrar kan vara en orsak.
Enen har idag ingen större betydelse i våra hushåll. Ändå är den användbar till mycket: virket kan användas till att slöjda smörknivar, riset till att binda kransar eller vid grill och rök, enbären till att krydda mat och dryck eller som medicin.

Enbusken

Enbuske

Enen är normalt en tämligen låg buske, men kan även ta formen av ett träd och kan då bli upp till 10 meter hög. Men då är det fråga om växtrekord. Mer normal höjd för träden är 2-5 meter.
Enens trä - ene - doftar gott och får vid slipning en sidenmjuk yta, ex vid småslöjd som smörknivar, slevar, karottunderlägg eller små byttor.
Enriset användes förr - förutom till kransar och vid rökning av ex. fisk - till att hacka och strö på golven för att göra luften inomhus fräschare. Man får väl förutsätta att de som gick på golven inte var barfota, för enens barr är mycket vassa.
Enrisrökning användes också som skydd mot smittsamma sjukdomar som spetälska. I folktron ansågs enris driva bort häxor och enrisrökning tillämpades vid förlossningar för att förhindra att barnet blev en bortbyting.

Enbäret

Enbär

Enbär är grönaktiga som omogna, men blir sedan allt blåare. Efter 2-3 år på busken är bären mogna och övergår då i svart.
Flera slags drycker kan tillverkas av enbär: gin, genever, svagdricka eller enbärsdricka.
Enbär kan torkas och användas i matlagningen, främst vid tillagning av viltkött.

Medicinsk användning

De mogna bären används som te vid bla urinvägsproblem matsmältningssvårigheter och förkylningar obs ska ej användas vid graviditet, högt blodtryck, eller sjukliga njurar.
Enbärsoljan desinficerar och renar oren hud. Den ökar också hudens genomströmning av blod och verkar på så sätt läkande.

Källor: Fytomedicin H.B. Juneby, Aromaförlaget 1999, Nyttiga växter E. Launert, R. Gorringe, A. Davies, Bonnier Fakta Bokförlag 1983, Örtmedicin och växtmagi Det Bästas Förlag 1982, Vilda växter B. Carlberg, Wahlström & Widstrand 1980.