Trädgårdar förr
   - om gamla blommor och växter      
ÖrtBiten      nr 11 - 2007

Den gamla trädgården
Vad är en gammal trädgård? Man brukar säga att trädgårdar i anlutning till hus började anläggas under första hälften av 1800-talet. Trädgårdar från ca 1825 till 1950-talet brukar betecknas historiska eller gamla trädgårdar.

Det finns nu inte så många genuint gamla trädgårdar bevarade. Hus klarar sig rätt lång tid utan underhåll, men en trädgård växer igen och försvinner på bara några år. Intresset för att bevara gamla trädgårdar eller att anlägga nya enligt gammalt mönster ökar emellertid för varje år.
Herrgården
Runt herrgårdar och prästgårdar anlades ofta ståndsmässiga trädgårdar med parker, många olika slags lövträd och med dammar och bäckar med broar över.

Anställda trädgårdsmästare odlade vad huset behövde av frukt, bär och grönsaker. Ofta fanns orangeri-byggnader där exotiska frukter odlades.
Långvinds herrgård, Hälsingland
Torp och egnahem
Betrydligt anspråkslösare var de trädgårdar som omgav torp och småhus. Här var tonvikten lagd på nytta: köksträdgård, potatisland, bärbuskar och fruktträd bidrog alla till mathållningen.

Mot slutet av 1800-talet introducerades den s k tyska stilen (prydnadsträdgården). Den innebar att man började anlägga grusgångar, syrenbersåer och rabatter med blommor.
Gården Erik-Anders i Söderala, Hälsinglands
Koloniträdgården
Runt sekelskiftet 1900 började koloniträdgårdar att anläggas utanför storstäderna - och även här dominerade nytto-aspekten till en början. I samband med första världskriget - och varubristen då - tog koloni-trädgårds-rörelsen ordentlig fart.

Kolonilotterna har en mycket begränsad yta - omkring 100-150 kvadratmeter, som rymmer såväl trädgårdsland som bärbuskar, frukträd och ibland ett litet hus - att främst förvara redskap i.
Kolonistuga i Frisbo, Hälsingland

Prydnadsblommor & -buskar
Erik Axel Karlfledts trädgård i Sjugare
Hildasholms trädgård i Leksand
Både i slott och i koja har man velat pryda sitt hem med granna växter av olika slag.

Det finns många folkliga benämningar på blommor och det kan göra det svårt att veta vilken växt det är fråga om - om man inte stammar från området ifråga.
Här är dock några exempel på väl kända prydnads- växter från förr som återkom år efter år - s k perenner:
Akleja
Bondpion
Buxbom
Borstnejlika
Daglilja
Dillpion
Gullris
Hässleklocka
Höstaster
Krollilja
Malva
Praktlysing
Riddarsporre
Stormhatt
Studentnejlika
Såpnejlika
Toppklocka
Vallmo
Vippslide
Vårkrage

     Rudbeckia               Syrén                   Vresros             Jättebalsamin           Digitalis

Bärbuskar & fruktträd
Fruktträd och bärbuskar var till både prydnad och nytta. De vita blommorna om våren och de färgglada frukterna var till för både öga och gom.

Äpplen
var den vanligaste frukten i gamla trädgårdar. De äldsta äppelsorterna i vårt land stammar från 1700-talet, t ex. Gravensteiner. Under 1800-talet kom Cox Orange och Sävstaholm.
Cox Pomona, Ingrid Marie och Åkerö är några av 1900-talets populära äppelsorter.

Päron, plommon och körsbär var mer sällsynta förr. Men den nästan vildväxande plommonsorten krikon var ganska vanligt förekommande.

Krusbär fanns redan på 1700-talet och småningom kom bärbuskar som vinbär (svarta och röda) och hallon (även om vilda skogshallon länge föredrogs). Rabarber förekom också ofta.
Sävstaholm-äpplen
Röda vinbär

Rotsaker & grönsaker
Från slutet av 1700-talet började man odla potatis och olika kålsorter (kålrötter, vitkål, grönkål etc) samt andra rotfrukter som palsternackor, morötter, rovor, rödbetor och dessutom lök. Dominansen av kålväxter gjorde att detta slag av köksträdgård förr ofta kallades kålgård.

Bland grönsakerna fanns ärtor och bönor tidigt, medan olika sallatssorter vanligtvis kom långt senare.

Dessutom odlades ofta humle som bl a användes vid tillverkningen av öl eller som kunde tjäna som sömnmedel.
Rotsaker och grönsaker
        Vitkål                     Morötter                   Sallatssorter                        Potatis

Kryddor & läkeväxter
Ofta reserverades en del av trädgården till s k örtagårdar, där man odlade kryddor och medicinalväxter.

Dill, persilja, mejram, libsticka och gräslök är örtkryddor som vi använt sedan länge i Sverige.

Bland läkeväxterna fanns ex. ringblomma, daggkåpa, isop, åbrodd och salvia.

I örtagårdarna var det inte ovanligt att man hade växter som kunde användas vid färgning av garner.
Kryddörter och läkeväxter
        Gräslök             Ringblommor             Persilja               Salvia                     Dill


Källor: Bland Järvsöluver och byskvaller, Din trädgård, Skansens trädgårdar berättar (se Boktips)
Ört Blomman  
STARTSIDA   >>>   www.ortblomman.com