Från Nordamerika Solrosen är en mycket gammal växt som odlades av indianerna i Nordamerika för flera tusen år sedan. Av fröna tillverkade man mjöl eller pressade olja. Man åt även fröna så som de var. På 1500-talet förde spanjorerna solrosfrön med sig hem till Europa. I Sydeuropa - Spanien och Frankrike - kan man idag se vidsträckta solgula fält med solrosor. Men solrosen odlas även så långt österut som Ukraina. Solrosen är en mycket dekorativ blomma - med frön som fåglarna gillar och som man pressar olja av till hudvård och matlagning.

Ståtlig blomkorg Solrosens blomma är egentligen en blomkorg med gula strålblommor och bruna disk-blommor i mitten. Blomkorgarna är stora och blir normalt ca 3 dm i diameter. Blomman kan väga flera kilo och innehåller upp mot 2000 frön. Den grova stjälken kan bli flera meter hög. Den längsta solrosen hittills fanns i Holland år 1986. Blomman mätte 7,76 meter i höjd. Det svenska rekordet lyder på 6,48 meter och är från Ekerö året innan.

Randiga frön Solrosfrön kan ha olika färg och olika färg-sammansättningar - vanligast är dock de svartvit randiga. Solrosfröna är rika på vitamin B1 och B2, niacin, järn, fosfor, kalium, svavel och proteiner. Fröna innehåller också stora mängder kadmium, som är en farlig tungmetall. Kadmium följer dock inte med oljan när den pressas. De skalade fröna består av 40-50% olja.

Solgul olja Solrosoljan innehåller två tredjedelar linolsyra (= livsnödvändig fett-syra), vilket gör den till en s.k. "torr olja", som lätt absorberas av huden. Det är en förhållandevis E-vitaminrik olja (34 mg d-alfa-TE per 100 gr).  Solrosolja är en bra massage- och hudolja och är en av indegredienserna i ÖrtBlommans Acne-creme, Läke- och Ringblomme-salva samt Ört-creme. Solrosolja används även i matlagning. I Ryssland är solrosoljan en vanlig matolja. Den kan med fördel användas i sallader.

Djurgodis Solrosfrön gillas av många fåglar, men även ekorren är mycket förtjust i fröna. Fåglar som uppskattar solrosfrön är grönfinkar, talgoxar, nötväckor och domherrar. De svarta solrosfröna - som innehåller mer olja - är populärare än de randiga. Vill man odla egna solrosor till djurmat kan man med fördel så om hösten. Låt solrosorna sen stå kvar nästa höst, så får fåglarna ett riktigt skrovmål.

Källor: Guldet från växterna (se Boktips).